Network Menu

Suzdal och Vladimir

I arla morgonstund tog vi, sju Sweor och en ryskfröken, tåget från Kurskaya till Vladimir. Tågresan gick fort, men vi hann nog irritera en och annan medresenär, som kanske hade tänkt sova någon timme extra på tåget, med vårt pladder. Det hör ju inte till vanligheterna att ryssar pratar med varandra på t ex tåg, buss eller metro.

I Vladimir tog vi bussen vidare till Suzdal. När man har trevligt sällskap märks det ju inte att bussen t ex är gammal och skraltig, men fram kom vi och för 14 rubel extra per person fick vi till och med åka med in till “centrum”. Man undrar ju varför man inte kunde betala detta direkt när vi köpte biljetterna, utan att busschauffören gick runt och tog extra betalt när vi var framme vid Suzdals busstation.

Suzdal är en liten by – ca 10000 invånare. Det är en av städerna/byarna i “the Golden Ring”. Suzdal är berömt för sina kyrkor och kloster och den pittoreska omgivningen. Det är en av Rysslands äldsta städer, vilket märks – det verkar inte ha förändrats så mycket.

Vi gjorde det mesta av sightseeing på egen hand, Margareta Neckelius hade bokat en engelsk guidning på Spaso-Evfimief Monastry och fängelse vilket var jättebra och väldigt intressant. Bland annat fick vi veta att till klostret, Convent of Intercession, skickade rika män sina fruar för att de skulle bli nunnor och männen kunde skiljas från dem. Den kyrkan och klostret var och är fortfarande en av de rikaste i Ryssland. Efter guidningen vandrade vi genom byn och åt lunch på en trevlig restaurang. Besökte ytterligare en kyrka och njöt i största allmänhet av den friska luften, de vackra vyerna och den klarblåa himlen.

Margareta hade fått veta att vi hade tur som kom på en torsdag eftersom det då är marknad i byn. Åh, vad kul, tyckte vi shoppingsugna Moskva-bor. Nu var marknaden kanske inte riktigt som vi tänkt oss, men det gjorde inte så mycket.

Vi bodde på ett trevligt hotell lite i utkanten av byn. Vi bestämde att vi skulle äta middag på hotellet då de verkade ha god mat. Det fanns ett endaste bord ute och där ville vi så klart sitta – det blev 10% extra på notan. Det var en väldigt trevlig afton, men även här tycktes vi vara för högljudda. Efter att blivit injagade av knott så fortsatte vi middagen inomhus till de andra gästernas förtret. De började med att höja ljudet på musiken och sedan kom en dam och bad oss att vara lite tystare. Men det är ju svårt när musiken är hög.

Efter en väldigt god hotellfrukost gick vi till “Museum of Wooden architecture” – ett trevligt litet område med gamla trähus, som egentligen liknade svenska gamla trähus. Efter det var det åter dags att ta bussen till Vladimir – för samma pris, 72 rubel (och de 14 rub från centrum) fick vi den här gången stå hela vägen, ca 45 minuter. Man var visst tvungen att säga till om sittplatsbiljett i biljettluckan. Damen som försökte tränga sig i biljett kön var något triumferande när hon minsann fixat sittplats. Med öppen taklucka och fastkilade mellan allas armar så gick det bra ändå.

Vladimir är en något större och modernare stad med 350 000 invånare, även om man inte fick det intrycket vid stationen. Vi åt lunch och promenerade sedan runt i centrum och såg den ”Gyllene porten” som finns på UNESCOS världsarvslista. Det finns flera vackra kyrkor att beskåda här, men för oss fick det räcka och det var dags att ta tåget hem. Innan vi fick gå ut på perrongen så skulle det minsann stämplas på baksidan av våra biljetter. Jag undrar varför?

En jättetrevlig, alldeles lagom lång/kort resa med alldeles lagom mycket att se!!
Tack Margareta för att du bokade och fixade allt så bra!!

Louise